I Svenska Misraimförbundets ceremonier och ritualer finner vi influenser och impulser från flera historiska ordenstraditioner. Man finner där en strävan att belysa de mänskliga värden som berör varje individ och som kan bilda en grund för ett djupare och sannare livsuttryck. Ett bärande tema är individens egen upplevelse av sina möjligheter och sitt eget mänskliga ansvar. Inför henne själv och inför den yttre världen.
Det rituella arbetet är uppdelat i grader som man blir formellt invigd i. Inivigningen anses allmänt vara en, för den enskillde deltagaren, privat och känslig process varför det sker bakom stängda dörrar. Det betyder att den pedagogiska kvalitén under invigningen är hög. Den som blir invigd känner inte till på förhand vad som skall hända vilket ger förutsättningar för en personlig, intim upplevelse av det som riten förmedlar. Denna form av pedagogik är den enda anledningen till att invigningen är förknippad med en viss slutenhet. Det ceremoniella rum där invigningen sker kallas för loge (uttalas [låsj] och har samma innebörd som engelskans lodge eller svenskans loge, alltså bygghytta eller arbetsbarack).
Logens ceremonier talar direkt till var och en. Logearbetet är menat att verka som en inspiration och en källa till insikt och kraft för den som vandrar genom dess olika grader. En stor del av logens rituella inramning har sin utformning från ordens-och gillestraditioner och förhållanden i den europeiska medeltidens värld av katedralbyggande, ridderlighet och möten med det heliga.
All verksamhet i förbundet är konfessionsfri och följdaktligen gäller detta även det inre logearbetet. Dock präglas detta arbete av värden och symbolik med direkt anknytning till den västerländska kulturens historiska rötter och förutsätter en gudstro. Logeverksamheten är så utformad att varje individ själv avgör hur djupt han eller hon vill gå i gradarbetet.
